Henry Kissinger sade 2018 att “Trump kan vara en av de där figurerna i historien som dyker upp då och då för att markera slutet på en era och för att tvinga den att ge upp sina gamla föreställningar”. Kanske är valresultatet i amerika en signal om att européer måste återupptäcka vikten av ett gott företagsklimat och koncept som politiska misslyckanden?
Läs mer i Affärsvärlden
Omslagsbild: AI
USA:s statsskuld närmar sig idag 35 biljoner dollar. Detta motsvarar 124% av landets BNP eller c:a 100 000 dollar per medborgare. Utöver den federala skulden finns dock väsentligt större åtaganden. Lägger vi ihop statsskulden med dessa åtaganden är varje amerikan skyldig c:a 740 000 dollar, ja, även varje nyfödd.
Den storskaliga centraliseringens baksidor (globalism) har berörts tidigare, bland annat då sådan ger makt till fel människor. Men i betraktande av att världens centraliseringsentusiaster fortsätter att flytta fram positionerna är det hög tid att frambringa ytterligare aspekter som de eventuellt förbisett, ej förstått eller vill få oss att tiga om…
I Kungsträdgården i Stockholm hände det härom året någonting mycket besynnerligt. Det var en måndag, och i ett av de stora bankkontoren höll man just på att förbereda sig för dagen. Det knackade plötsligt på dörren, en mycket svag liten knackning. “Stig in”, sa bankchefen. Men ingen steg in. Istället knackade det en gång till. “Gå och se efter vem det är”, röt nu bankchefen till den anställde som råkade stå närmast dörren. Den anställde öppnade. Utanför stod det en liten man. Inte större än en docka. Men in klev han i bankkontoret och sade: “jag undrar om jag skulle kunna få ett banklån?”.