I media

Efter decenniers räntetrolleri väcker det frågor att det inte syns några som helst spår av självkritik hos den före detta riksbankschefen.

Tillit är avgörande, brukar det heta. Men om beslutsfattare inte stannar upp för en tankediger paus ens när tilliten har raserats, har vi då inte bara med tomma ord att göra?

Att ”återuppbygga tillit” var temat för World Economic Forums årsmöte i Davos. I länder som USA har andelen människor som menar att man kan lita på ”de flesta människor” minskat kraftigt. Tilliten till media är på bottenlåga nivåer. Hälften av amerikanerna angav i en undersökning att de tror att nyhetsorganisationer avsiktligt försöker vilseleda dem. Men Davosmänniskor som säger sig vilja ”återuppbygga tillit”, borde ta tillfället i akt och föregå med gott exempel…

I vilken utsträckning kan demokratins grundbultar förändras innan det får kännbara konsekvenser för folkets självbestämmande, dess suveränitet och även för regeringens legitimitet?

Är bankernas omdiskuterade vinster något fint eller fult? Det beror på hur och varför vinsterna uppstår, skriver Martin Enlund.

Strax före julafton levererade EU-kommissionen en julklapp till sociala medieplattformen X (tidigare Twitter). Thierry Breton, kommissionär för den inre marknaden, offentliggjorde att X misstänks ha brutit mot EU:s nya censurregelverk.

Hög urskiljningsförmåga är viktigare än någonsin för mediekonsumenter. Det är inte bara vilka ämnen som tas upp, vad som frågas, utan även vem som tillfrågas som spelar roll.

Riksrevisionen utkom nyligen med en granskning av Riksbankens tillgångsköp och fann att centralbanken hade underskattat riskerna och att dess tillgångsköp kommer att leda till mycket stora förluster för det svenska folket. Det handlar om några av effekterna av vad den tidigare riksbankschefen beskrivit som ”ett samhällsexperiment vi aldrig gjort tidigare”.

I en intervju i CNN nämnde den tidigare demokratiska presidentkandidaten Hillary Clinton nyligen att man kanske måste omskola den tidigare presidenten Trumps “kultmedlemmar”, “… vid något tillfälle … kanske det behövs en formell avprogrammering”.

Varför är det så viktigt att alla medborgare påtvingas effekterna av Riksbankens penningpolitik? Den tidigare riksbankschefen beskrev för några år sedan penningpolitiken som “ett samhällsexperiment vi aldrig gjort tidigare”. Hur kan sådana experiment utvärderas?

När centralbankirer som Lagarde eller centralbanker som Riksbanken bedyrar att rätten till våra privatliv inte kommer att hotas, gör de detta utan grund. Och utan någon som helst trovärdighet.

I somras stod det att läsa att Riksbankens anseende har störtdykt. Inte särskilt förvånande i ljuset av hög inflation, raserad krona, och en ränta som plötsligt är ”dubbelt så hög än vad som nyss borde ha räckt”. Är sådant anseende viktigt? Kantar Public, som sammanställer dessa anseendeindex, skrev ”hur allmänheten tycker att de (landets myndigheter, reds. anm.) fungerar är en central del av en fungerade demokrati”. Och de flesta skulle nog hålla med.