I media

En intressant konflikt är på gång: Kommer USA under Trump att ifrågasätta EU:s ‘Demokratisköld’ och utmana EU:s censurerande attityd? Det kan bli en viktig strid för yttrandefrihet i Europa under de kommande åren.

Trumps vicepresidentkandidat J.D. Vance framträdde hos poddvärden Joe Rogan i slutet av oktober. Enligt Vance verkar stora delar av det Demokratiska partiet ”försöka skapa högre förtroende ovanifrån, utan att förstå att den tidigare höga tilltron en gång uppstod organiskt”.

Tidigare i höst publicerade den italienske ekonomen Mario Draghi, fd. chef för den europeiska centralbanken ECB, sin 400-sidiga rapport över Europas (egentligen EU:s) konkurrenskraft. Draghis dom blev hård: Europa står inför en “existentiell utmaning”. Det är svårt att inte hålla med. Att låta en föredetting bland EU:s presidenter utreda och föreslå förändringar är dock som att ge en haj ansvaret för badstrandens säkerhet.

Regeringens beslut tidigare i år att inte gå vidare med ett svenskt “superregister” utgör ett exempel på hur cybersäkerheten kan förstärkas i Sverige. Nekandet till Trafikverkets förslag om snitthastighetskameror ett annat. Data som inte har samlats in kan ej heller läcka ut. Den kan ej heller outsourcas…

Istället för att utgå ifrån att självständigheten är en illusion bör vi svenskar fråga oss hur mycket självständighet som är lagom. Det existerar idag ett enormt antal organisationer som har inflytande över Sverige.

I filmen ”They live” från 1988 hittar en luffare ett par speciella solglasögon som gör att han upptäcker att världen är fylld av dolda budskap.

Det rapporterades nyligen att kulturminister Parisa Liljestrand (M) vill sätta stopp för anonyma konton på sociala medier. Frågan är i ropet efter avslöjanden tidigare i år. Det är också lätt att hitta argument mot anonymitet; det vanligaste är kanske rent mjöl i påsen-argumentet: ”Har man inget att dölja har man inget att frukta.”