Anonyma konton på sociala medier – hot mot demokratin?

Det rapporterades nyligen att kulturminister Parisa Liljestrand (M) vill sätta stopp för anonyma konton på sociala medier. Frågan är i ropet efter avslöjanden tidigare i år. Det är också lätt att hitta argument mot anonymitet; det vanligaste är kanske rent mjöl i påsen-argumentet: ”Har man inget att dölja har man inget att frukta.”

Ett av problemen med argumentet är att det förutsätter att maktmissbruk aldrig förekommer. Historien har här mycket att lära oss. Ibland kan myndigheter agera på ett sätt som är godtyckligt, diskriminerande eller till och med förtryckande. Åtminstone sett i efterhand.

Exempelvis var det svårt för homosexuella att vara öppna om sin sexualitet i Sverige på 1970-talet. Många riskerade att förlora jobbet, bli utstötta eller trakasserade. Anonymitet var därför en nödvändighet för många. Homosexualitet var klassat som en psykisk sjukdom i Sverige fram till 1979. Ett par decennier tidigare använde dissidenter under Europas kommunistregimer pseudonymer när de publicerade samizdat -tidskrifter…

Full transparens är faktiskt inte alltid möjligt eller önskvärt.

Läs hela i Epoch Times

Bildkälla: AI.