I media

Den växande övervakningens verkliga kostnad är inte bara den erosion av mänsklig värdighet, identitet och sociala band som den medför. Den utgör faktiskt även ett hot mot vår materiella välfärd.

Europas tillslag mot yttrandefriheten har gått både långt och brett. I Tyskland gavs en journalist böter och en villkorlig fängelsedom i våras för att ha spridit en skämtbild av inrikesministern med texten “Jag hatar yttrandefrihet”.

En video på en ung skotsk flicka som viftade både med en kniv och en yxa blev viral i slutet av augusti. Hon försökte skydda sin syster från oönskade närmanden från en vuxen man. En flicka hörs ropa ”rör inte min syster” i filmen.

Dagens ekonomiska ramverk baseras i grund och botten på att ekonomin är som en maskin, “är enkel, begriplig och kontrollerbar”. Inget av detta är dock sant. Ekonomin är faktiskt inte alls som en komplicerad maskin, utan istället som “en skog”.

Ilya Sutskever, medgrundare och tidigare chefsforskare hos Open AI, höll ett högtidstal i Toronto i juni. Han påstod inför de närvarande studenterna att den verkliga utmaningen med AI inte handlar om hur våra arbeten och karriärer kommer att påverkas – något som kan skönjas i den dagliga nyhetsskörden, utan något helt annat.

Begreppet “självslickande glass” - en bisarr men träffande bild av system som livnär sig av sig själva - härstammar från en analys från 1991. Tre decennier senare ter sig EU:s finansiering av aktivister - som i sin tur driver byråkratin mot dess egna mål - som en farsartad upprepning.

En ursinnig pappa rusade för femton år sedan in i en mataffär med en näve kuponger i handen. Kupongerna hade skickats till hans dotter. Han krävde att få tala med chefen:: “ni har skickat kuponger för bebiskläder och spjälsängar till min tonårsdotter - vill ni att hon ska bli gravid?”

”Hälften av medlemsavgifterna går till banken”, rapporterar finska medier. Föreningar och samfälligheter måste betala hundratals euro i bankavgifter, trots att de ofta bara har ett fåtal in och utbetalningar att ta hand om.

Här i Sverige varnade tidigare statsminister Göran Persson (S) nyligen “för att vi börjar belåna oss”. Han tycker att socialdemokraternas utgiftsambitioner måste täckas av intäkter. Men är det verkligen så?